Eddie Stigson

För mig är det otroligt viktigt att ha ett fungerande böneliv..
Trotts det så är jag ganska slapp med att ta mig tid för att umgås med vår Far. Ofta tänker man, "äh, jag gör det sen.." eller "IMORGON! då lovar jag att jag ska be". För mig blir det aldrig så, att jag gör det senare, utan när man lägger sig på kvällen och man precis håller på och somna så påminner Gud en att "mitt barn, varför umgicks vi inte idag?" så man slänger iväg en snabb och ofokuserad bön om att Gud ska bevara en från mardrömmar! Någon som känner igen sig? Såhär är det för mig iallafall!

Igår gick jag och lade mig tidigt, jag somnade runt 11 för att vara riktigt utvilad till första arbetsdagen!
Klockan sju så vaknar jag, klarvaken och Gud säger åt mig "vi ska umgås lite du och jag", så jag kliver upp ur sängen och lyder honom! Och faktiskt..detta har varit en av dom bästa dagarna på länge! Det har verkligen inte hänt något speciellt, jag har jobbat och tränat, men vilken skillnad det blir! Jag har känt mig så sprudlande glad, så peppad, så frimodig!
Att starta morgonen med att bön är minst lika viktigt som att starta dagen med en bra fukost! Så, från och med nu så ställer jag klockan en halvtimme tidigare för att prata med Gud, läsa hans ord och få i mig det jag behöver för att orka leva ett rent och levande liv tillsammans med honom! För att orka vara ett föredömme, en lärljunge och för att vara beredd om någon i närheten behöver någon som ber för en, pratar med en, ja...tar tid för en helt enkelt!

Så, summan av kardemumman är att umgås med Gud är en nödvändighet!!