En pojk, tre berättelser!

Idag när jag klev in på mitt rum, så såg jag en mapp liggandes på min lap-top. En mapp innehållandes gamla skolgrejer, skolfotografier och personliga födelsedagsbrev från min kära mormor. Jag hittade en skrivbok, en rosa skrivbok, med dom tjocka linjerna. Dom som var lite sämre på att skriva fick använde böckerna med tjocka linjer, och de som kommit några steg längre i sitt skrivande fick skriva i böcker med smala linjer. Iallafall så satte jag mig ner och läste alla mina fabulösa historier om ditten och datten. Jag tänkte dela med mig av tre stycken! Jag skriver av dom rätt upp och ner, med stavfel och allt. Jag tänkte först scanna in, men jag tror inte ni hade kunnat läsa av min helt otroligt svåra skrivstil!

Pojken som fick ett stort leende

"Det var en gång ett pojke som ått mat.
sen så tapade han gafeln.
sen fick han ett stort leende."

Prinsessan

"prinsessan gick in i rummet
för där låg en docksängs madras.
det ser skönt ut sa hon.
När de skulle äta kvällsmat
jick drottniingen in till sängen och lade en krokodil under sängen.
när prinsessan såv bet krokodilen prinsessan i rummpan
då dog prinsessan och då levde
prinsen o kungen o drottningen
lyckliga i alla sina dar"

Pappan som åkte båt

Pappa håler bäbysen.
Han ska åka båt.
Då får mamma håla bäbysen.
Då kåm en haj och tog pappans sko.
Då jede pappa en morot till hajen.
Pappa åkte till land och fikade på ett bord
Då kom en ko och åt upp pappas bullar.
Då åkte papa hem till sit hus.
Då såg han en blomma.
Han såg okså sin flicka.
Hom var söt.


Hm. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag skrev dom här små berättelserna. Den första berättelsen var nog bara ett resultat av min slöhet som funnits genom hela min skoltid. Jag orkade helt enkelt inte skriva bättre än så.
Den här killen kan inte ha haft alla hästar i stallet. Eller så var han bara extremt lättroad!


Den andra historien är rent av hemsk. Prinsessan måste vara otroligt kortväxt då hon fick plats på en docksängsmadrass. När hon sedan är hungrig och ska äta kvällsmat med sin familj, så går mamman dit och lägger ett våldsamt, livsfarligt kräldjur under hennes lilla madrass, och prinsessan anar ingenting! Hur prinsessan inte kunde upptäcka krokodilen är för mig en gåta. Antingen var det en otroligt liten krokodil, eller så led prinsessan inte bara av kortväxthet, utan även grava synfel. Prinsessan lyckades iallafall att somna, utan att märka att det låg en stor skräcködla under madrassen. Då slår krokodilen till och biter prinsessan över röven. Och hon dör till följd av skadorna på hennes kropp! Drottningen lät alltså mörda sin egen dotter. Hela familjen måste ha varit med på det hela, efter som att dom efter det att hon dött kunde leva lyckliga i alla sina dagar! Vem är det som är hemsk egentligen? Familjen eller prinsessan? Hm, nått att tänka på.

Den tredje historien känns som något som en pårökt beatlesmedlem skulle kunnat skriva. Pappan måste alltså stå nere vid havet tillsammans med sin fru, och med sitt spädbarn i famnen. Han ser en båt och får för sig att ge sig ut på vattnet. Mamman får ta hand om barnet medans han ror iväg. Väl ute på havet så dyker en haj upp. Vart i världen finns det stora hajar? Jo, i haven utanför kaliforninen bland annat. Han måste varit amerikan! Iallafall, en haj dyker upp och får tag i pappans sko. Hur hajen lyckas att greppa bara själva skon och sen få av den från foten är också en gåta för mig. Hajen får iallafall en morot..som tack? Eller? I berättelsen framgår det inte om moroten är ett straff eller en belöning. Om det ens skulle kunna kallas för straff så måste hajen tyckt extremt illa om grönsaker. Han ror iallafall hem efter detta! Jag kan gissa att mor och spädbarn fortfarande står kvar vid stranden. För väl hemma ser han först en blomma, och sedan sin flicka! Han har rymt från sin fru och sitt barn för att kunna smita hem till sitt hus, där hans minderåriga älskarinna väntar, för det var ju en söt flicka och inte en vacker kvinna! Vad är detta?

En andraklassare som skriver om kungamord och otrohetsskandaler! Men ja, jag har ju blivit ganska så skaplig ändå med tiden!


Kommentarer
Postat av: Malin

De två sista dikterna kan framgå som mörka men se till vilken fantasi de egentligen har. Man tänke och resonerade verkligen helt annorlunda när man var liten. Grymt intressant att läsa och jag skulle vilja läsa fler...

Älskar böckerna som finns där man har skrivit ner saker som barn sagt om olika känslor och händelser. Grymt intressant men även roande läsning.

Jag älskar helt enkelt att höra hur barn tänker :)

2010-01-05 @ 20:13:47
Postat av: Anonym

hahahah, jag skrattade högt när jag läste. visst skriver du otroligt bra eddie, och lika bra kan du analysera det du skrivit! skolan har nog gett dig endel

2010-01-06 @ 00:37:39
URL: http://johannanielsen.blogspot.com
Postat av: Caroliiiiiiina

jag skrattar också! hahaha.

till och med jag! :)

så sjukt gulligt.

thanks by the way.

2010-01-06 @ 00:54:28
URL: http://carrolina.blogg.se/
Postat av: moder

Eddie, nu har jag skrattat så tårarna trillat. Det roligaste jag läst på denna sidan året. Du skulle kunna bli resencent, men också författare.Och trots dina "mysko" uppsatser så blev du så BÄST.När det gäller ditt hjärta och ditt sätt behöver du inte skriva på de breda raderna, då kör vi det finstilta vetdu!Här snackar vi RIKTIGT finlir!

2010-01-06 @ 11:55:22
Postat av: joy

jag gillar speciellt tolkningarna av de fina dikterna.

du hade vild fantasi som barn, och uppenbarligen ännu mer nu.

Och ja, du blev skaplig till slut ;)

och ganska mycket mer!!

2010-01-06 @ 18:59:40
URL: http://exxie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0